Weblog #4544

Monday 2015-09-14 18:23
Author: Ingmarie Nilsson
Tog det slut här?
Det blir inte alltid som man tänkt sig även om man strävar efter att göra enligt regelboken och konstens alla regler.
Och ibland händer saker utan att man fattar hur.

Jag tror det hela kanske började i somras någon gång. Hade lite ont i korsryggen men det kan jag ha av och till p.g.a att jag är överrörlig där och det lätt ”halkar fel”. Plus att jag har ett litet diskbråck i ländryggen som kan bråka ibland.
Men inget som oroade och jag fick det fixat.

Har också några gånger känt av en skum slags smärta in i höften/skinkan, särskilt efter jag kutat hårt, men inget som inte gått över nästan direkt eller i alla fall till dagen efter.

I lördags när jag och Karin hade kutat kändes det lite skumt trots att vi tagit det lugnt men sen gick det över och jag kände ingenting när jag stack ut i går på mitt tänka 20 km i stegrande fart.

Tralalallaaa-känsla!

Efter ca. 11 km. var det som om någon stack en kniv in i benet/höften/rumpan (nej jag vet inte hur det känns men kan ana…) och det blev tvärstopp. Gjorde så ont att jag började lipa, och då har jag ont, men på något vis joggade jag vidare ytterligare 7km i knapp styrfart för jag var ju tvungen att ta mig hem. (Finns ingen SL i skogen.)
Jag tänkte först som Anna, att om jag inte skriver om det här på bloggen så finns det liksom inte, men jag måste se sanningen i vitögat och inse att det finns.

Något är på tok.

Redan i morgon ska jag till en läkare som ska fixa en MR.
”Problemet” är inte bara smärtan, mitt mål eller det faktum att jag inte kan jobba som jag vill. Planen är nämligen även att jag ska åka till Turkiet på söndag för två veckors jobb/träning.
Just nu finns det inte ens i min fantasivärld.
Resan involverar dessutom fler än mig och gör att jag liksom ställer till oreda och det är en känsla jag verkligen ogillar.

Men under har skett förr.
Anna kunde kuta maran trots extrem fotont dagarna innan och jag är en obotlig optimist. Om än något nedstämd just nu…
Tills jag åter är redo får löparskorna helt enkelt vila upp sig.


Kram från Ingmarie.

6 comments to "Tog det slut här?"

Monday 2015-09-14 21:10
micke
Aj aj aj........krya på dig
Monday 2015-09-14 21:29
Anna (orka mera)
Om jag låtsas att jag inte läst det här så har det inte hänt!Eller funkar det inte så? :(

Anyway. Så himla tråkigt att läsa! Ont är ALDRIG välkommet eller lägligt men just nu verkar det extra dålig tajming. Men kroppen är märklig och man vet aldrig hur fungerar. Som sagt, jag sprang marathon med en fot jag knappt kunde gå på dagarna innan. Och det känns MINDRE nu än innan jag sprang.... Jag tror på ditt läk-kött, du är snart på benen igen! Pepp, pepp och jättepepp!
Monday 2015-09-14 21:50
anneliten
Jag har tänkt så många gånger i mitt "hjärtharvande" att jag är glad att jag inte är beroende av min kropp i mitt jobb (mer än tangentfingrar, babbelmun och kanske en liten aning hjärna). Det blir ju liksom dubbelt att vara skadad när det också påverkar jobbet. I alla fall när man gillar jobbet. Som jag vet att du gör.

Hoppas hoppas att det du känner av inte är allvarligt och att det går över fort. Helst på en millisekund.
Tuesday 2015-09-15 07:58
Staffan
Ajaj, så tråkigt! Du är duktig på att tyda kroppens signaler och söka hjälp i ditt nätverk av experter så jag är övertygad om att du snart hittar på råd och får bra hjälp! Håller tummarna!!
Tuesday 2015-09-15 09:28
Lina
Å så tråkigt, krya på dig!
Låter likt när jag fick mitt diskbråck som tryckte på ischiasnerven. Kniv i skinkan minst sagt! Ont upp i ryggen och ner i benet. Jag är ju också överrörlighet i ländryggen. Men jag tror att ditt kommer att ordna sig, du brukar ju repa dig rätt snabbt från olika skador, dessutom brukar du inte ge dig vad gäller att få snabb och rätt hjälp inom sjukvården eller alternativmedicinen så jag håller tummarna! Kram
Tuesday 2015-09-15 19:43
Ingmarie
Micke: TACK! Hur går det för dig?

Anna (Orka mera): Tänk om det är så? Att du har inte läst och alltså finns det inte. Tyvärr känner jag dock igen det här lite väl mycket. :-( TACK för pepp!

anneliten. Ja så är det ju. Men kanske detta är (ännu) ett tecken att jag behöver byta bana. Inte för att det är någon garanti till ett skadefritt liv men jag kan ju åtminstone ändå fortsätta jobba fullt...

Staffan: Tack! Bollen är i rullning och den rullar snabbt!

Lisa: jag har ju haft både diskbråck och hamstringruptur så jag vet och tyvärr känns det mer som det sistnämnda. Ge upp gör jag INTE och rehab-bollen är i rullning. :-) KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?