Weblog #4551

Monday 2015-09-21 20:46
Author: Ingmarie Nilsson
Prognos och min alldeles egna teori
Det här kommer bli ett långt, och ganska öppenhjärtligt, inlägg men håll till godo. :-)

Jag har varit hos ”min riktiga” (idrotts)läkare i dag.
Han som hjälpte mig förra året när det var andra benet och han drog genast öronen åt sig.
Om jag inte är s-u-p-e-r-f-ö-r-s-i-k-t-i-g så kommer även denna sidan gå av. Minst 6-8 veckor tar det innan skadan är läkt är hans prognos.
Jag har ju en massa bra övningar men ska ändå ta hjälp av en sjukgymnast så jag inte gör varken för mycket eller för lite.

Håhåjaja.

Min kropp har trots allt varit otroligt snäll hela året. Inte gnällt, inte slagit bakut och knappt inte ens känts!
Jag har följt min känsla och gjort det jag velat, kunnat och haft en längtan efter.
Jag har anpassat mig efter hur jag jobbat och efter ork och lust helt enkelt.

Så började jag ju på ett coachprogram någonstans i början av sommaren. Jag har verkligen gillat det och det har funkat bra över lag tycker jag.
Men så skruvades tempot upp på passen plus att coachningen drogs igång för fullt.
Där någonstans blev det helt enkelt för mycket för mig och med facit i hand så ser jag ju det kristallklart.

”Problemet” med mig är att jag är emellanåt alldeles för mycket ”duktig flicka”. Jag vill prestera, göra ”bra” ifrån mig, ställer (för) höga krav på mig själv och blir tokfokuserad.
Ett beteende som nog kan vara bra och dåligt för liksom det kan driva mig framåt och skapa framsteg så kan det driva mig bakåt och göra att jag faller.

Detta är något jag haft i mig sen barnsben tror jag. Jag var t.ex. ett av de där (få?) barnen som satt blixtstilla och åt för att inte spilla, jag har aldrig kuggat på en enda tenta och aldrig missat en deadline.
Det var säkerligen den egenskapen som gjorde att jag brakade helt ner i utmattningsträsket och depressionernas land en gång i tiden och det var säkerligen även den som gjorde att jag klarat flera olika utbildningar och blev en hyfsat bra löpare.

Så helt fel är det väl kanske inte men den där lilla egenskapen gör också att jag är en rackare på att stänga av mig själv och bara göra utan att känna efter.
Står det ett visst pass på pappret så gör det och då ska jag göra det oavsett.
Tror jag alltså.
Jodå, jag vet. Det är så korkat att det inte ens finns ord till det men vi har alla vår historia och våra anledningar till varför vi gör som vi gör.

Och jag borde väl lärt mig men tydligen inte helt.
Förra årets hamstringruptur var ett klassiskt exempel på när jag gått över gränsen och när jag inte lyssnat på kroppen trots alla varningssignaler så får den liksom ta till nödbromsen.
Denna gången verkar kroppen ha bromsat rejält direkt. Och jag verkar ha fattat.
Men nu kommer vi till det riktigt intressanta som jag inte hade en aning om förrän för några dagar sedan.

Inom bl.a yogan, ayur-vedan och andra filosofier så menar man att varje kroppsdel har en emotionell, d.v.s en känslomässig, motsvarighet.
T.ex att i hjärtat finns kärleken, i lungorna sorgen och i levern ilskan.
Kanske har du även hört uttrycket ”man har en börda på sina axlar” eller att ”man knäar av allt ansvar”.
En emotionell ”störning” sätter sig förr eller senare i kroppen på något vis.
Så gissa nu en gång vilka känslor som man säger finns i just hamstring/gluteus? (D.v.s baksida lår och rumpa.)

Just det.

Prestationskrav, att man slutar lyssna inåt och är väldigt mycket ”duktig flicka”. Men även att det är gamla känslor som ligger och spökar och s.a.s ”håller en tillbaks”.
Någon sammanfattade det så här: Tight hamstrings are directly related to my holding back of my power, my opinions, and my sense of direction in life.
Man är helt enkelt på fel spår och gör inte det man innerst inne vill utan det man (tror) man förväntas göra.

Man får ju tro vad man vill om detta men i mitt fall är det ruskigt mycket mitt i prick.

Lösningen, förutom att rent fysiskt låta det hela läka och köra rehab, är enl. samma filosofi att jobba med "Let go".
D.v.s släppa på kraven, släppa på kontrollen, släppa på prestationen och lyssna inåt.

Är du nyfiken på att läsa mer så är här ett tips och här ett annat.

Ingen lever väl i ett ständigt ”perfekt” liv och det som känns bra just nu kanske inte gör det om ett halvår eller ens om en vecka.
Att då våga/kunna välja en annan väg kan vara både tufft och svårt men ibland helt enkelt nödvändigt för att man inte ska förgås som människa.

Innerst inne vet jag ju det där och jag vet att det är dax.
Dax att ändra en smula på livsvägen.

9 comments to "Prognos och min alldeles egna teori"

Tuesday 2015-09-22 07:14
Anneliten
Samtidigt måste man ju utmana för att veta var gränsen går. Den flyttar sig och vi måste bli försiktigare med åren. Tror jag. Att lära sig lyssna är nyckeln - men det är inte lätt när den där duktiga flickan är så högljudd. Stor kram!
Tuesday 2015-09-22 08:53
Staffan
Det låter som om din analys är klockren! Att själv ha ett mål framåt samtidigt som man coachar andra som löpledare blir nog lätt för mycket. När jag tränade med Malin Ewerlöf så cyklade hon ofta bredvid istället för att springa just för att undvika att bli för sliten, kanske något att fundera på. Jag lärde mig lyssna extra noga i samband med min skada, jag tränade precis lika mycket som våren 2014 men då det var hemma och mer på jobbet så pallade jag inte utan blev bara mer och mer sliten och nedtränad och gick till slut sönder. Jag har också lite av "Duktig Pojke" i mig och så var det ju också hamstringsfästet som gick sönder :)

Du vet vad du ska göra och kommer tillbaka klokare!
Tuesday 2015-09-22 10:02
Ingmarie
anneliten: Ja så är det! Exakt! Enkelt men så svårt.. KRAM

Staffan: Visst är det intressant!? Och visst kommer jag tillbaks, precis som du, men det är segt och trist just nu... Jag vet också att Malin cyklar mycket jämte men många av de pass jag har "får" jag inte göra det för så är reglerna. (Har jag egna kan jag ju förstås)
S där får jag tänka om helt. Nummer ett blir att skaffa en bra hoj. :-)
Tack för pepp och omtanke!
Tuesday 2015-09-22 10:32
Björn Suneson
Kan hamstringsproblemen ha något samband med din tuffa period som elitlöpare? Tog kroppen kanske för mycket stryk? Även om du också nu tränar relativt hårt borde väl dagens träning närmast ses som hälsosam?

Det här kommer att gå bra- du är "duktig flicka" även på rehab.

Tuesday 2015-09-22 19:22
Ingmarie
Okänd: Vem vet? Men det här är inget specifikt "f.d elitlöpar-problem". Tvärtom. Ofta händer det även otränade. Och ffa händer det i alla idrotter. Men dagens träning som jag gör är absolut mer hälsosam än vilken elitidrott som helst. :-)
Tuesday 2015-09-22 22:16
Rund är också en form!
Och där kom inlägget. Intressant! Nu får jag googla lite och se var min vad säger om mig... :-)

Hoppas verkligen att vila och rehab hjälper din hamstring!

Kram M
Wednesday 2015-09-23 18:04
Ingmarie
M: Ja gör det! Här är lite intressant: http://www.enlightenedfeelings.com/symptoms.html
KRAM
Monday 2015-09-28 15:26
Malin
Så himla intressant! Jag har ju också det där duktig-flicka-syndromet och sedan jag började yoga regelbundet har höfter och baksida lår varit "problemområden", men samtidigt riktiga "känsloframkallare".
Skönt att du bromsade i tid den här gången och bra med nya insikter om helgetssammanhang i kroppen. Kram!
Monday 2015-09-28 19:43
Ingmarie
Malin: Ja visst är det spännande! Man får väl kanske inte övertolka allt men tänkvärt är det!
KRAM

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?