Weblog #592

Tuesday 2008-10-21 23:50
Author: Ingmarie Nilsson
Lite av ett mysterium
Det är inte helt lätt att fatta hur det kan bli så där.
En stressfraktur menar jag.

Är ju inte heller direkt ensam om det...
Väääldigt klen tröst men dock en liten tröst.

Ingen kan nämligen exakt säga varför eller hur det kommer sig att det blir en fraktur.

Därför ska man i höst göra en stor studie om det här.
De kanske t.o.m. har börjat! (?)

Ska bli intressant att se resultatet.
Tror att svaret blir; "det beror på". ;-)

Ännu intressantare hade det varit med en studie på min höger tå. Den som är ur led.
Hur i all sin dar kan det bli ?

Håll utkik för det kommer snart en bild.

Fast jag kanske måste skriva en varningstext innan...

Typ, Varning! Inget för känsliga!
Eller; Se på egen risk!

7 comments to "Lite av ett mysterium"

Wednesday 2008-10-22 06:05
Caroline
Ha ha, du har humor. Jag skrattade högt här i min ensamhet när jag läste om varningstexten=).
Wednesday 2008-10-22 13:01
mia
fasen vad tråkigt med en stressfraktur
jag får rysningar bara jag tänker på dem.
vintern jag hade en stressfraktur i ett mellanfotsben minns jag som väldigt mörk och tung. men jag var 18 år och precis så dramatisk och egocentrisk som man ofta är i den åldern. Mina drömmar om att springa som Zola Budd grusades abrubt där i väntrummet på akuten i halmstad. Ensam med hjärtat i halsgropen i väntan på läkarens utlåtande om röntgenplåtarna.Kukten av sjukhus, träskotrampet, den frasande läkarrocken. I läkarens ögon kunde jag se på långt håll att nu var det slut. fortsättning snart...
Wednesday 2008-10-22 13:01
mia
En stressfraktur, men jag hade tränat på trots smärtan tills dess att det blivit en helt vanlig fraktur synlig på en helt vanlig röntgen. SLUTET! jag grät som lille skutt hela vägen hem och den efterföljande veckan. sedan vattenlöpte jag i klorvatten trots kliande utslag överhela kroppen.
Men när jag tänker efter så gjorde jag en massa kul den vintern också. inga tävlingar på helgerna gjorde susen för det sociala livet. Träningsbehovet tvingade mig att skejta på rullskidor, ny erfarenhet, och sen åkte jag till snön på loven, träffade familjen i fjällen och på våren kom jag tillbaka igen och foten har aldrig varit ett problem. Men jag har svårt för klorvattenbassänger. och väntrum...
kram!!!
Wednesday 2008-10-22 17:48
Ingmarie
Caroline- ja man kan ju inte annat än (försöka) skratta åt eländet.
Fast EGENTLIGEN vill jag både gråta, skrika och slåss... Så fort det inte gör ont ska jag gå loss på en boxsäck!
Eller man kanske kan SITTA och boxas? ;-)

Mia- Halledar! Du är ju lika galen som mig! ;-) haha
Så där höll jag på när jag fick Mortons på vänsterfoten och när tån på högerfoten började men till slut kunde jag ju inte ens GÅ. Detta (nu är det alltså vänster fot igen)är samma sak. Inte en chans att jag kan springa.
Jo, med lite hjälp av ingredienser från läkemedelsförrådet på jobbet kanske. Men då hade väl benen varit så spagetti att det ändå inte funkat...
Wednesday 2008-10-22 20:30
Caroline
Ja, jag kan boxas lite åt dig också. Gör inga sparkar på säcken bara=). Stackare , jag tycker så synd om dig!!!
Wednesday 2008-10-22 20:53
anneli
Har just insett att du vunnit Stockholm marathon på 2.33! Otroligt fantastiskt övernaturligt!
Thursday 2008-10-23 09:46
Ingmarie
Njae, övernaturligt vet jag inte precis. Paula Radcliff däremot! Jämrans raketmotor! Undra vad hon äter till frukost.. Bruna bönor och taggtråd? ;-)
Men tack!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?