Weblog #814

Wednesday 2008-12-17 14:28
Author: Ingmarie Nilsson
Försöker lätta upp de 16 segedagarana som är kvar
Utan rutiner och en klocka att passa blir dagarna lätt bara en enda lång och seg massa och jag är inte den typen av människa som mår bra av att bara såsa runt, låta dagen gå och inte ha "gjort" något.

Mina "träningspass" är verkligen inget att skryta med men det är en slags sätt att få lite rutiner i det nuvarande "vardags"-livet.
Och mer muskler på överkroppen.
Ha ha ;-)

Så nu är dagarna inrutade med att "träna", ett avsnitt i photoshop-utbildningen (för det mesta...), regelbundna måltider, hålla ordning och ha ett "projekt" varje dag.

Men trots att jag har all tid i världen blir det inte särskilt mycket gjort.
Hur kan det vara så?
Med tanke på hur lite jag gör så borde energin fullkomligt spruta ur öronen, men det är precis tvärtom.

Jag har min egen teori.
Förstås.;-)

Knoppen och kroppen mår inte bra av att "göra ingenting"!

Jag har ont i ryggen, i foten (men där förstås jag varför) och i hela högerbenet.
Det har liksom svullnat upp av allt sittande och klämmer därför ihop ischiasnerven.
T.o.m. ont när jag ligger vilket är ett mindre helvete när jag ska försöka sova.

Så nu fattar jag ännu mindre hur människor kan låta bli att träna.
Men jag fattar varför så många är trötta och har ont överallt.
Hela livet blir ju bara segt, tråkigt, smärtsamt och tröttsamt!

Nu menar jag inte att träning är svar på alla problem, men bra många.

För med träning följer bättre matvanor (för vem vill äta skitmat före/efter träning?), en bättre sömn, färre sjukdomar och därmed ett friskare liv.
En positiv cirkel från början till slut.

7 comments to "Försöker lätta upp de 16 segedagarana som är kvar"

Wednesday 2008-12-17 14:53
mia
har du inte en massa du kan skriva?
Skriv artiklar om intressanta saker, försök att släpa tankarna på att du inte kan träna. Skriv intressanta reseberättelser eller mer faktarelaterade(typ lite vetenskapliga) rapporter. då håller du knoppen igång! .
Wednesday 2008-12-17 14:58
mia igen
Alltså jag förstår om det är svårt att sitta stilla... men rent konkret så är det inte märkvärdigare än vad vissa måste stå ut med på jobbet. Man måste periodvis sitta på rumpan/stå vid ståbord på många jobb. sen kan man ju välja väldigt fysiskt aktiva jobb men då kanske man saknar den intellektuella utmaningen, saknar at sitta ner och bara dyka ner i och bli helt uppslukad av en text.
Wednesday 2008-12-17 15:01
igen igen
se det som om du har 16 dagars möjlighet att skriva något riktigt bra. Du kan göra det ostört. lite julfirande däremellan samt avbrott för överkropppsträning och kryckhopp-promenader kanske.
såååå illa är det inte!
Wednesday 2008-12-17 16:52
Ingmarie
Tack för att du försöker peppa mig! Men prova själv så ska du få se hur "lätt" det är...
Thursday 2008-12-18 10:26
mia
Jag har nog prövat faktiskt. Slog sönder knäet rejält och det var innebar f2månaders stilla sittande liv... med ett spikrakt ben dessutom :)
Det var jättejobbigt men det är ju därför jag försöker peppa dig. och man mår bättre om man producerar något... eller jag gör det i alla fall.
Jag hoppade runt på biblioteket på universitetet och skrev uppsats om massagens betydelse för återhämtning bland elitidrottare. Visst hade man abstinens och gudarna ska veta att jag var livrädd att aldrig kunna springa igen. Jag ramlade och slog hål på knäet ocg man såg hela patella och bursan på framsidan hängde ut genom såret som en disktrasa(liten) och knäet påminde mig mest om det ko-knä vi fått skära i på idrottsmedicinkursen under en lektion.
men det löser sig oftast... nu kutar jag i 8 timmar och knät har aldrig bråkat. Det kommer att gå bra för dig. Kram
Thursday 2008-12-18 12:28
mia
Jag menade inte att skrävla och skryta över hur bra jag är.... det går upp och ner men llivet är långt och det löser sig ofta på ett ganska bra sätt till slut. Men under väntan på lösningen gäller det att ha lite kul i alla fall.

du kommer att kunna springa långt, länge och dessutom snabbt också.
kram på dig
Thursday 2008-12-18 14:47
Ingmarie
Maria: Tack än en gång vännen! Du har helt rätt i att det gäller att göra väntan så rolig som möjligt. Jag har ju haft sådana här ofrivilliga "vilor" innan jag med. Massor! Sprucket knä, blodförgiftning, inflammerad rumpa och gud vet allt. Det jobbigaste just nu är nog smärtan i framförallt BENET. Har ingen större lust att knapra på piller även om det har hänt när det varit som värst under natten.
Och jo, visst kan jag skriva. bara inte haft lust. Men det är väl som med så mycket annat. Det går inte att vänta på inspirationen, jag måste SKAPA den.
Men jag kommer igen. Med eller utan löpardojjor. ;-)
Tack för att du finns! KRAM på dig!

Add comment

No HTML allowed, only good old plain text. The Name, Comments and CAPTCHA fields are mandatory. Note that http:// will be added automatically to your URL.

Name:

Email address (will not be shown):

URL (for example www.nemonisimors.com):

Comments (max 1000 characters):

What is the sum of 4699 and 12?